Fint återseende

Förra helgen träffade jag min kära vän som numera bor i Costa Rica. Det var tre år sedan sist så vi hade en hel del att ta igen.

Jag är fortfarande förundrad av mötet. Den där kvinnan har en fantastisk förmåga att få mig att rannsaka mina livsval. Hon är den vilda gatuartisten med glittrande ögon som bor där hon känner för. Hon blir duktigare på sina konster för varje gång vi ses för att hon lever sina drömmar. Samtidigt som jag blir allt lugnare och mer och mer stadgad mellan våra träffar. För mig är det då lätt att tänka: vad skulle ha hänt om jag gjorde som hon? Reste ut i världen och såg mig omkring? Vad skulle jag jobba med då? Skulle jag kunna försörja mig som hon? Om jag var bättre på att sjunga, hade jag gjort det då? Jag behövde testa mig själv i, fantasin. Men det var skönt att sen, till slut, komma fram till att det inte alls är vad mitt hjärta brinner för. Min nyfikenhet till viss del, ja. Men inte min inre ledstjärna. Den är nöjd med ettan på Gärdet och kortvariga besök till andra platser. Och sen självklart över att få träffa globetrottervännerna då och då för att ta del av världen!
Tack Emelie för mysiga besöket!

emelies
Relationer är mestadels glädje och mys men ibland får de en även att tänka till och ompröva sina livsval.

Kommentera